Bokförlaget
i Baktsjaur
Jag har startat det här bokförlaget för att ge ut mina
egna böcker.
Hittills har det blivit fyra stycken: 2004 kom Stilla dagar i Lule,
som är en skildring av Lule genom mig själv under
juni månad sommaren 1984 i ett trettiotal korta noveller.
2005 kom Människan och samhället som utgör början
på mitt försök att komma med ett eget bidrag till människans förståelse av sig
själv. I den boken formulerar jag tanken om överensstämmelsen:
om att människan och samhället måste överensstämma i det goda livet och det
goda samhället. Ett sådant sätt att se på samhället är främmande för dagens
samhällsvetenskap och under arbetet med den boken kommer jag till en allt
större insikt om att det behövs en ny vetenskap. Men, det inser jag så
småningom: man kan inte stanna vid att skapa enbart en ny samhällsvetenskap.
Idag är den i princip endast naturvetenskap som tillämpas på samhället med det
resultatet att vetenskapen verkar som en samhällsbevarande ideologi istället för
att söka sanningen: ett sökande som den alltid tidigare har varit ett uttryck
för. Men vad för slags vetenskap är det? Ja, redan i Människan och samhället upptäcker jag att det är en vetenskap som
konsekvent utgår ifrån människan. Vi behöver därför en uppfattning om
människans natur och jag finner i den boken att det finns en konstant
framställning av den mänskliga naturen som upprepats genom årtusendena, den att
människan är känsla, vilja och förnuft. Med Kirkegaard
kan vi därför säga att det goda samhället är sådant att det låter den mänskliga
naturen komma till ett bra uttryck: som det goda livet
I Inledningen (2006) försöker jag att
formulera konsekvenserna av detta: av att vi måste utgå ifrån vår upplevelse
för Den nya vetenskapen. I Inledningen
sammanfattar jag utgångspunkterna samtidigt som jag här formulerar Den nya
vetenskapen som en vetenskap om alltet: människan (som skapar samhällen),
världen (alltså livet på jorden) och hela världen (med vilket jag menar
”alltet”). Den ledande tanken är att det inte finns någon ”objektiv vetenskap”:
en kunskap som vilar på någonting annat än människan. Det enda som finns är vår vetenskap; vår, människans
uppfattning om allt: samhället, världen och hela världen.
I Mening, Sanning och insikt (2007)
fortsätter jag undersökningen av alltet utifrån människan. Vetenskapen är
central i boken: som sanning legitimerar den meningen: samhällsidologin och
insikten – som ytterst representerar vår förståelse av människan, världen och
hela världen - växer fram att det är på detta sätt. Vetenskapen är, som många
redan sagt före mig en ”världsåskådning” på samma sätt som kristendomen är det,
buddismen etc.
Det här har ju
folk redan sagt, om man bara vill lyssna till det: om man bara vill se det:
även de inte nödvändigtvis har sett det på just detta sätt. Detta, att det
redan är sagt om det omtolkas är ett uttryck för att insikten: som den yttersta
sanningen: förståelsen av allt sakta växer fram för människorna. Så är det
förhoppningsvis också med min formulering av Den nya vetenskapen; att den är
ett uttryck för sökandet efter sanningen som med tiden kommer att omtolkas;
förstås på ett nytt sätt: att den är ett bidrag till insikten.
På det här
sättet hänger alla böckerna ihop. Det finns ingen skarp gräns mellan vetenskap,
konst, litteratur, musik etc:
inte när det handlar om, riktig – till skillnad från småborgerlig - vetenskap,
litteratur etc. Den riktiga vetenskapen, litteraturen etc är ett uttryck för hur människan genom enskilda
människor försöker att förstå människan, världen och hela världen. Stilla dagar i Lule
skildrar, i det här sättet att se på boken hur jag försöker att göra tillvaron
begriplig i Luleå som nyss inflyttad och utan arbete etc. De andra böckerna är
andra sätt att uttrycka samma sak: nu genom människans samlade ”vetenskapliga”
handlande och tänkande.